Rödskinnen runt elden.

En något sen rapport från lördagens fiske på det vanliga stället vid den Halländska kusten.

Uppstigning vid halv sju och först på plats var Rauger vid halvåtta snåret. Dimman låg tät och drog med sig kylan in över land. Det var två okända skuggor som var morgonpiggare och redan igång med spösvingandet när Rauger vadade ut i det nästan spegelblanka kalla vattnet. Tio - tolv kast och ingenting. Förflyttning tio, femton meter åt höger och fyra - fem kast och sedan klev dagens första blänkare på skeddraget. En livlig liten rackare som kanske precis skulle hållt måttet, men det fick man aldrig veta för två meter från håven så bestämde den sig för att kliva av kroken och leta efter annan föda på någon annan plats. Magen kurrade och det var dags för ett par mackor och kaffe. Kvart över åtta skymtades på andra sidan viken en bekant skara kånkandes på all tänkbar utrustning. Fiskeväskor och spön, skottkärra med ved, stor kartong med dagens lunch/middag, kärra med tre kartonger "dryck" och hel del annat smått å gott. Det var sju stycken något trötta killar som kom fram till lägerplatsen, men vi låter vara osagt vad som skett kvällen innan i stugan.

Alla var nu i full gång med att rigga spön och var strax klara för att börja jakten på silvret. Vid tiosnåret när dimman lättat så kom dagens första fisk upp på backen och det skulle vid solnedgången visa sig vara den enda som kom upp. Rauger fick äran att under några minuter brottas med pigg honfisk på 2,1kg eller 2,08 om vi skall vara exakta. Hon dummade sig lite vid håvningen och gick in bland stenarna så Nätkassen fick komma till undsättning och hjälpa till med håveriet.

Vi nötte vidare, tog vätskepaus, nötte vidare, tog vätskepaus o.s.v men inget hände. Inte ett pill under resten av dagen. Vart tog fisken vägen? Vädret bidrog säkert till det dåliga nappandet, för kristallklart vatten, vindstilla och strålande sol har väl aldrig gjort att öringfisket varit på topp. Men har man inte krokarna i vattnet så får man heller aldrig någon fisk. Eller vad säger du Nyborg där på din lilla pall?

Sedan fanns det ju andra sätt att smita ifrån fisket på när det inte nappade. Man kan t.ex försöka sig på att rensa kroken från tång genom att spänna spöt som en pilbåge och sedan när man är klar släppa kroken så att den far rätt in i tummen så man får besöka Varbergs sjukstuga och karva ut den. Sedan när man kom tillbaka till Taikonlägret fick man sitta med sitt lilla söta bandage i en stol och oja sig resten av dagen.

Ja, ja...fisket måste nog betraktas i efterhand som sådär eller t.o.m dåligt, men dagen i sin helhet helt suverän. Maten och drycken var det då inget fel på. Förrätt bestående av grillade gigantiska räkor och ren- och viltskavskebab till huvudrätt smakade som en nobelmiddag ute i det fria. Vi tackar och bockar inför Mr. Mörkrädd för den delikata måltiden.

Klockan var nog närmare halv nio på kvällen när vi trötta som utlekta laxar och röda i skinnet som indianer kom tillbaka till stugan. Någon snubblade i säng på stört och någon efter en stund, medans ett gäng avslutade kvällen med lite poker. Daniel som står på tröskeln till att bli DCX3M-medlem sopade mattan med sina moståndare trotts sin okunskap i spelet. Luktar lika mycket nybörjartur som våra kläder luktade lägereld tyckte vi andra.

Det var allt i en kort sammanfattning från säsongen andra havsöringsfiske och den som besöker blogen efter påsken får se vad som rapporteras. Kommer Besan landa något från kända vatten eller kommer Rauger få upp någon mäktigt i Åhustrakternas mer okända vatten? Kanske dyker det upp något från någon annan medlem som utan förvarning gett sig ut på äventyr. Vi får se sa grisen och peta räven i ögat.

Glad Påsk!