måndag 15 mars 2010

Sjögurkan lever och mår bra

Oj, det var ett svettigt jobb att rädda båten från att gå under. Såg det illa ut på lördagen så var det något värre på söndagen när vi kom på plats. Efter lite kliande i kalufsen över hur vi skulle fixa detta så bet vi ihop och satte igång.

Efter drygt två timmars evigt huggande och spettande så låg hon äntligen som hon gjorde innan vintern och isen tog sitt grepp.
Båten verkar oskadd, men en karbinhake hade fått ge upp i akterförtöjningen då ett saftig isflak satt sig i våran boj och strömmen i älven gjort sitt där till. Besan lyckades efter ett gott jobb få loss bojen och så var det adjös med det isflaket som gav sig av ut i strömmen och försvann i horisonten. Det mest anmärkningsvärda var väl att låset i fören, och det är/var ett värstinglås, hade av vinterns bistra kyla och påfrestningarna av is och strömt vatten gett upp. Bygeln på låset hade gått rätt av så att vi hade någon båt kvar alls var en jävla röta på ren göteborska. Egentligen alltså inga större materiela skador, men ett par inköp av nya saker blir det ändå. Jo, en spade fattigare blev vi oxå föresten när Besan höll på att trilla över bord när han halkade till under arbetandet. Med lite tur så kan vi kanske dragga upp den om den finns kvar där vi såg den ståendes i dyn på bottnen nästa gång vi är där för vi hade inga sådana grejer med oss då planen inte var att sänka den. På det hela taget så är vi ändå nöjda med att båten är isfri både på insida och utsida och det skall väl förhoppningsvis inte dröja allt för länge innan man tar sig ett gäddpass.

Inga kommentarer: